Olika.

Ibland när hela familjen är lediga tillsammans tänker jag, var tog Nicklas vägen? Och så hittar jag honom framför datorn där han sitter och spelar datorspel. 
Skulle jag göra så? Alltså, gå och sätta mig nånstans och ägna mig åt ett intresse, läsa, teckna? Svar nej, jag kollar av med familjen om det okej att jag går och duschar. Jag kollar av allt, om jag vill fara och handla utan barnen, att jag behöver jobba med något uppdrag en stund. 
Jag ska föra till protokollet att Nicklas upprepade gånger har bett mig att sluta fråga om det är okej att duscha. "Gå bara och duscha!" Säger han. Så långt har jag inte kommit. Men ibland har jag medvetet bara sagt till. "Nu går jag och duschar."

När Charlie föddes började kampen om det som kallas egentid. Det som innan vi fick barn hade varit i princip all tid efter jobbet. Tid som var fri att disponera hur som helst. Då saknade jag det. Att få gå till biblioteket, sätta mig med nån bok, läsa... eller kanske bara tänka. 
När barn nummer två kom hade jag inte kvar några förväntningar om egentid. Prio ett är Loves behov, prio två är tid till Charlie, prio tre är tid till Nicklas. 

Jag tycker det är bra att dra ner på aktiviteterna när man har småbarn, men att fortsätta med sånt som gör att man står ut bättre. Såna saker för mig är att blogga och att bada badkar. Blogga kan man lyckligtvis göra medan man ammar. Jag väljer att låta mig inspireras av Nicklas datorspelande till att stjäla små trevliga stunder för mig själv.

Kommentarer