Tålamod, en förnyelsebar resurs.

Resursen fylls på med hjälp av coca cola.
Idag var jag och C hos tandläkaren. Det var C som skulle kolla sina tänder, det var ett sånt där rutinbesök som alla barn blir kallade till. Åh, i såna situationer, när samhället lägger sin varma hand oss, så blir jag så tacksam. Och uppenbarligen lite religiös i tonen.
Eftersom jag skulle iväg med båda barnen själv hade jag legat i sängen kvällen innan och planerat upp hela morgonen i olika tidsavsnittt. Fyrtio minuter för att amma Love, tio minuter för att klä på Charlie (ja, hon är halvdöd om morgnarna), trettiofem minuter för frukost, tio minuter för tandborstning, etcetera, etcetera.
Sängen jag låg i var Charlies. När jag hade gjort den noggranna tidplaneringen somnade jag bredvid C utan att ställa något larm. Det var mindre lyckat. Men som tur var kom N och väckte mig klockan sex för att Love hade vaknat. Då hade alltså bebisen sovit i nio timmar.
Allt fortlöpte enligt min plan och jag var väldigt nöjd med oss allihopa efter besöket. C var duktig i ordets rätta bemärkelse, när man har stått ut med något som var jobbigt, som att röntga tänderna. Tandläkaren pratade ju förstås om kosten och förhörde barnet om hur ofta hon fick godis, vad hon drack till maten etcetera.
Direkt efteråt gick vi ut i väntrummet där jag halsade en coca cola.

Hahaha, men det är för min FAMILJS SKULL! Tro mig, sett ur ett helhetsperspektiv är det verkligen det bästa valet att jag dricker coca cola ibland.

Nu vakna ju Love, så jag skickar ut det här blogginlägget i världen med konstiga formuleringar och allt.

Kommentarer