Upp och ner och upp.

Det här med att bara få ihop livet. Dagarna kan vara så olika med bebis. Igår när jag körde hem C från skolan var jag helt glad, liksom lycklig och lättad att jag gjort så bra ifrån mig hela dan. Dessutom hade Love varit skrattglad och social, det var så härligt.
Hemma med två barn bytte jag Loves påse och gjorde en slags sjukgymnastik som hans rumpy behöver. Två gånger om dagen gör vi det. Vi markerar med ett kryss på en lista vid skötbordet, ordning och reda.
När jag ser den här listan med alla kryssen som jag har gjort känner jag mig stolt och tillfreds.

Sen lagade jag middag, tortizza. På kvällen fick Love ont i magen och grät, men mitt tålamod räckte ända tills vi somnade, tillsammans i stora sängen. Nicklas hade hand om C.

Idag vaknade jag med ont i brösten. Det har jag haft många morgnar och det är ett besvär jag gärna betalar med för att få sova hela nätterna. Men idag gick det onda inte över fastän vi försökte amma i flera timmar. Usch, när man steg upp innan sju och fortfarande har ont klockan nio. Love hade fortfarande ont i magen och krånglade sig och hade ett konstigt grepp om bröstet. När vi pausade för blöjbyte och sjukgymnastik kissade han på skötbordet, golvet och mig. Jag duschade honom under kranen och torkade honom med en T-shirt från klädstrecket.
Nu sover lilla bebisen, jag har äntligen fått frukost, samt tyckt synd om mig själv och sett en film om att handmjölka.

Kommentarer