Att planera julen.


På bilden: en lussebulle från Lilla skafferiet som N kom hem med igår. Lilla skafferiet är ett helmysigt kafé i Luleå som gör ekologiska bakverk. Och denna var så jäkla god! 
Framför allt blev jag glad över omtanken. Det snöade så mycket och jag var ju trött. När jag hade krupit vägen fram och tillbaka för att hämta Charlie på skolan ringde jag Nicklas och frågade om han ville ha bilskjuts hem. Han cyklar ju, och igår var han långt borta på universitetet och tittade på studenters ritningar. Charlie ba "pappa kommer säga nej till skjuts". Och det stämde. Nicklas trotsade stormen och cyklade dessutom förbi konditoriet på väg hem.

Nu är det faktiskt sista arbetsdagen innan den här lilla familjen tar gemensamt jullov till 9 januari. Jag har längtat så! 

Gud, jag läste ett inlägg på facebook om hur orättvist det är att kvinnorna har ansvar för allt fix på julen. Ja, det är det ju, men jag förstod på alla uppgifter som räknades upp att vi i vår familj håller en rätt låg nivå på det hela. 
Jag känner mig engagerad i att få det mysigt hemma, men känner ingen press att skicka julkort eller att köpa julklappar till skolpersonalen. Och så delar vi vuxna på planering och genomförande av bak och matlagning. 

En sak som är ett återkommande huvudbry för mig är julklappssituationen med Nicklas släkt. Vi har alltid gjort så, jag och N, att var och en bara köper presenter till sin egen blodssläkt och låter partnern sköta sitt. Det är skönt. Däremot kan jag aldrig låta bli att fråga om Nicklas har kollat av hur hans folk ska göra med julklappar. Ska man köpa till de vuxna, är det okej att vi bara köper till barnen, skaa han inte ge nåt till sin mamma etcetera etcetera. När jag har gjort dessa sporadiska och uppjagade stickprovskontroller släpper jag återigen ansvaret för det hela, tills vi sitter vid ett julbord i Malå och N såklart har fixat allting enligt eget huvud.

Kommentarer