Dela upp hushållssysslorna.

En helt vanlig sak som jag behöver sköta varje veckodag nu när jag är föräldraledig är: laga mat. Herregud, jag var ju så ovan vid det att det var ett problem för mig i början. Vi hade haft en sån strikt uppdelning av det där Nicklas lagade nästan all mat. Han skötte hur han tyckte vår kost skulle vara. Till största del vegetarisk och utan halvfabrikat. Det tyckte ju jag var jättebra! Jag äter gärna vegetariskt av alla skäl och N gjorde ju jättegod mat. Men sen, när jag blev ansvarig för alla vardagars mål, förvandlades det till en nackdel att vi hade delat upp det så ensidigt. Jamen jag var ju som en sån där gubbe som aldrig stått i köket, på riktigt nervös över att få ihop middagarna, liksom, hur man gör. Men nu när jag har skött den delen av arbetet i ett par månader så känns det riktigt bra.
1. Jag har lärt mig olika grundrecept på rätter.
2. Jag har lärt mig hur man gör exempelvis en sås. Nåt jag fortfarande inte har vågat mig på är pajskal. Det verkar så svårt eftersom det ska jäsa och förgräddas.
3. Jag har lösgjort mig från att Nicklas sätt att laga mat är det enda rätta sättet. Sånt tror jag lätt kan uppstå när man delar upp sysslor väldigt tydligt i hemmet. Och det är skönt!
Såklart har Nicklas hela tiden sagt att han äter allt jag lagar och att jag inte behöver ha några krav på mig. Med ett undantag: fiskbullar.

Jag gillar gröt. Speciellt mannagrynsgröt. Och det äter jag gärna som middag. Men jag övervägde ett tag att sluta koka gröt, eftersom det i och för sig var en kort tillagningstid, men det tillkom alltid tjugo minuters arbete efter middagen, med att skrubba ur den där helt svartbrända grytbottnen. Nåväl, (tuggar på pipa) jag gav inte upp mina försök, och denna vecka hände det. Jag lagade gröt till middag utan att bränna grytan alls.

Alltså jag är en hemmafru! Jag inser detta medan jag skriver. Skriv du om händelserna i omvärlden, jag ska berätta om mina bedrifter med att slippa umgås med en grötgryta medan resten av familjen myser i soffan.

HUR SOM HELST leder det här till följande slutsats: att träna på saker och klara sånt man tyckte var svårt, kan få en att tänka att man säkert klarar andra saker som man aldrig har kunnat och tycker verkar svårt! Som att knyta en slips!

Hejdå!

Kommentarer