Hej?

I tisdags tog Nicklas på sig att både hämta och lämna Charlie och så tog jag bussen till stan med Love. Det kändes som att vi gjorde en Eriksgata genom Luleå, då jag träffade min syster på Coop, lunchade med mina föräldrar på Savoy och äntligen kom till stadshuset och visade upp Love för mina arbetskamrater.
Love var så glad hela dan. Jag är glad över det. Jag ammade två gånger på Savoy och två gånger i stadshuset. Det är tydligen ett genomsnitt, det blir två amningspauser per varje besök, nästan oavsett längd, det har gällt på Ikea såväl som på barnkalas.

Jag är frustrerad över att det är omöjligt att beskriva hur fin Love är. Nå. Han är fyra månader, rund i ansiktet, nära åtta kilo tung, varm och levande i famnen. Ryggen börjar bli stadig, han vinglar med huvudet och överkroppen, vaggar liksom medan han nyfiket tittar på omvärlden. Han ler och skrattar ljudlöst ofta och är en glad bebis. Han jollrar och samtalar med mig med olika ljud, det är en sån meningsfull kommunikation, fastän själva ljuden inte bär någon mening och han inte kan förstå något annat än mina ansiktsuttryck och mitt tonfall. Men det vi gör är ju verkligen att prata med varann.

Kommentarer