Om vädret, tydligen.

Det är torsdag. Jag sitter med sovande bebis i famnen. Jag själv är också trött. Av ett dumt skäl, jag har haft lite svårt att somna på kvällarna fastän ingen håller mig vaken. Och så är det ju midvinter också.

Jag vet inte vilket jag gillar minst med vintern: mörkret, kylan eller snön. Men det är bara som det är. Jag läste i DN att folk som bor på platser med polarnatt undviker att bli deppiga genom att acceptera sin trötthet, göra det mysigt inomhus och att vara ute varje dag trots klimatet. Polarnatt är när solen inte går upp alls, alltså. I Luleå har vi iallafall tre och en halv timme med ljus just nu. I Malmö har de sju timmar. 
Jag har sett flera Malmöbor som klagar över vintermörkret i sociala medier. Det måste vara nåt speciellt och jobbigt med den skånska vintern eftersom de har svårt att stå ut under sina lindriga omständigheter. 

Men gud vad sur.

Kommentarer