Sen sist.

Jag kommer nog inte hinna skriva så mycket fram till julafton, eftersom vi förbereder oss för att vara julvärdar med fixet det innebär. 
Jag har varit sur de senaste dagarna och jag och N har bråkat dåligt. Det är alltså när man generaliserar, pratar om varandras egenskaper och försöker sätta dit varann. Att bråka bra är att prata om vad som händer här och nu, om varandras beteenden och vad man behöver. 

Jag är annars glad över att jag och N brukar bråka bra. Men det går inte att alltid vara på topp. Själva konflikterna kommer man aldrig ifrån i någon relation. Och det är jobbigt men nyttigt, för utan konflikter blir det ingen utveckling.

Vad som mer har hänt är att jag för första gången lagt båda barnen själv då N var på julfest. Bebisen somnade 23.15 och Charlie 23.45. Jag har också varit extremt asocial på ett barnkalas i söndags. Alltså herregud. Ja, jag vet inte. Det har känts som att jag har saknat nån viktig olja som man behöver ha i systemet. 

En sak jag inte gillar är bök. Tjorv. Det tär på tålamodet. I och för sig har jag märkt att tålamodet har ökat sen vi fick Love. För det förekommer så många bökiga och tjorviga situationer naturligt nu för tiden att man måste höja lägstanivån.
Alltså, det är säkert jättetufft med militärträning och sånt, men jag kan knappast tänka mig ett jobbigare stresstest än att utföra diverse uppgifter som kräver koncentration och tankeförmåga medan en bebis gallskriker.

Men hur som helst, idag hände det här. Vi var på Kupan och Charlie köpte en gipsängel. Senare medan jag lagade mat hörde jag hur hon grät. Hon hade råkat tappa gipsängeln. Den hade gått sönder. 
Jag tröstade henne och hämtade limmet för att laga ängeln. Hon hade tappat den rätt ner i golvet där hon stod och hon höll på att försöka passa ihop bitarna. När jag skulle limma den såg jag att en bit av ängeln fattades. En ganska stor bit. Den biten fanns inte på golvet. 
Jag hittade inte den biten. Vi letade på hela golvet och under möblerna och inne i nära liggande lådor och överallt. Jag tog bort alla saker från golvet. Skrivbordsstolen, docksängen, bordet, mattorna. Allt var borta. Golvet var helt tomt. Jag sopade golvet. Jag lyste med ficklampa in i alla hörn, det här gjorde mig helt galen eftersom det var omöjligt. Var hade biten försvunnit? 

Vi pratade om biten under middagen och kom fram till att det möjligen var så att en portal till en annan värld spontant hade öppnat sig och biten hade ramlat in i den. Men det troligaste var nog att en tomte som bor under vårt köksgolv hade rusat fram och tagit biten när ingen såg.

Och vad jag undrar är: eftersom det är jobbigt att hålla humöret uppe när man har det tjorvigt, varför måste saker vara så sjukt jädra skittjorviga?

Nu ska jag bara uppfinna en ny mental metod för att ha en underbar och avslappnad jul, som jag kallar för fnissmetoden. Jag ska bara skratta åt allt jädra tokeri hela tiden. Hahaha!
Samt sova, samt äta

Puss!

Kommentarer

JennyB sa…
Apropå försvunnen änglabit: Mitt enda Sherlock Holmes-tips är att kolla fickor och uppvikta byxfållar. Jag tappade en cykelnyckel i uppvikt jeanskant som tonåring och trodde jag hade blivit galen när den inte gick att hitta. Nyckeln trillade fram vid jeanstvätt nästa dag.