Vi carpade årets kortaste diem

Åååh. Jag har inte varit sur hela dan idag, men jag har sagt sura kommentarer ungefär en gigantiljon gånger. Det är bevisat, mitt sura humör är starkt kopplat till att jag tar hand om båda barnen medan Nicklas är upptagen med nåt annat. 
Under fem timmar idag byggde Nicklas ihop vår nya köksbänk, helt färdig, sockel, lådhandtag (?) och allt. 
Tyckte att ordet lådhandtag lät tveksamt. Tror det finns ett ordentligt ord för dessa saker, men det kan jag tyvärr inte bjuda på, för att min hjärna håller på att förvandlas till smör.

Jag och Charlie gick till backen idag igen. Vi fångade det sista ljuset på årets kortaste dag. Backen var lika tom som i söndags och snön var glashal. Love sov i barnvagnen. Efter några åk fick vi sällskap ändå, av en familj med ett mindre barn. Vi lyckades genast att konstant vara ivägen för dem och Charlie råkade nästan krascha in i 
1. Deras barnvagn
2. Vår barnvagn med sovande Love

Innan vi gick hem för att äta lunch. Nummer 2 var en krisartad upplevelse för undertecknad. Båda mina barn i fara, för varandra. Väldigt skönt när pulkan stannade en liten bit från vagnen.

Öh. 
Sen trängde sig N in i köket igen och gjorde lunch åt oss. (Av bara farten hade jag planerat veckans matsedel och fortsatt laga all mat.) Lunchen var: hemgravad tunt skivad lax, potatis och sill. Jag dör vad lyxigt. 

Och så upp och ner och upp och ner och upp

Kommentarer