Charlie januari 2018.

Charlie är sex år. Och en sak har hänt: hon har blivit männisch. Hon har humor och är så rolig. Hon hittar på fantastiska berättelser. Och hon är så vetgirig. Hon oroar sig ibland för att inte vara bra i skolan och blir ledsen för helt orimliga saker, som att hon är sämre på bokstäver än sin pappa. Ibland kommer hennes kämparanda fram, som när hon jobbar på för att bemästra simning, skridskor eller att lösa nån klurig uppgift. Hon kan bli frustrerad och gråta, men försöker ändå igen tills hon klarar det. Jag blir så imponerad av det.

I veckan har vi lekt två lekar. Utomhus i en stor snöhög lekte vi att hon skulle krönas till drottning Isia av Snöriket. Sen ville hon gå i strängskola, som drottningar skulle gå i för att lära sig hur man är drottninglik. Men jag drabbades av leklust och lärde henne hur drottningar hoppar i snön. Man gör såhär, först går man helt lugnt, sedan kastar man sig oväntat i snön.

I den andra leken klädde Charlie ut sig till ninja och vi satte hennes dockor i laserfängelse där de blev plågade. Jag tyckte inte plågeriet kändes okej. 
- Varför är vi onda?
- Men ååh, det är ju för att du är knasbollen och jag är mörka mardrömmen!
- Är det våra namn?
- Ja.

Kommentarer