Hockey.

Jag tänker inte skriva ishockey. För det finns bara en slags hockey. Precis som det bara finns en slags skoter.

Igår visade Luleå oss ett sagolandskap. Vintern är så vacker. Charlie ville åka skridskor. Hela familjen begav sig ut, den tjocka vita snön täckte allt, himlen var blå, molnen var rosa. Fy så snyggt. 
Jag hade tänkt ta en promenad med Love i vagnen medan Nicklas och Charlie åkte skridskor, men då sa Charlie: ”Jag vill spela hockey med dig, mamma!”
Neeej, sa jag inte, jag sa ”okej”.

Jag har aldrig påstått att jag gillar sport. För jag gillar inte sport. Men när Charlie åkte ut på isen kände jag ändå glädjen. Gud vad hon kämpade. Ovan på skridskorna och med felvinklad klubba jobbade hon på och övade på åkning och skott. Det var roligt. 
Men efter kanske 45 minuter fick Nicklas komma och ta över och jag fick hamna i nåt rättare element, en promenad hem med Love i den undersköna skymningen.