Livet med stomibarn.

Jag tänkte skriva lite om hur det går att ha bebis med stomi. Love är fem månader nu. Och stomin fick han ju dan efter att han föddes. Och kort sagt går det jättebra. Jag skulle vilja påstå att det inte är något vi tänker på. 

När Nicklas pappa var här och hälsade på åkte vi till trampolincenter med barnen en dag. Det är alltså ett lekland med massor av studsmattor. Medan vi var där upptäckte min svärfar som höll i Love att stomipåsen hade börjat läcka. Jag tog då över bebin, hämtade skötväskan och gick till en toa med skötbord. I väskan har jag alltid med ett kit med grejer ifall det skulle behövas ett akut påsbyte. Nicklas pappa hjälpte till och vi bytte till en fräsch påse tillsammans. Jag älskar min svärfar för att han var så naturlig och hjälpsam. Hela saken ordnades utan att jag tyckte det var jobbigt. 

Love behöver ju ha påsen, så när vi åker nånstans tänker jag alltid på att det ska finnas möjlighet att byta om den lossnar. När det hände var jag förberedd och det gick bra.
Nu har vi ju varit bortresta med Love också några dar, hos Nicklas mamma. Då fick vi lov att byta påsen varje dag, på ett provisoriskt skötbord som de så snällt hade ordnat tvärs över badkaret. Förutom att det var lite konstig arbetsställning var det inget som störde oss.

Det är ju det med utrustningen. Vi måste alltid ha grejor hemma eller med oss. Jag har blivit nervös någin gång när det blir nån försening i att få hem nya påsar och vårt lager börjar ta slut. Alltså, Love kan ju förstås vara utan påse, men då blir det ju jättekladdigt. 

Vid vårt skötbord har vi förstås blöjor och tvättlappar, men också hyllor med kompresser, stomipåsar, tätningsringar och häftborttagningsservetter. 
Att få bort stomipåsen är som att ta bort ett stort plåster. De gånger det är jobbigt är när Love blir ledsen för att det gör ont.

Men vi vet att det här är tillfälligt. Snart går vi in i nästa fas igen, när läkarna opererar ner stomin och L ska börja bajsa som oss andra. Det känns både härligt och läskigt. Jag längtar tills vi har det gjort och har lärt oss det nya okända så det slutar att vara läskigt.