Nyårshelgen.

Okej, vi åkte till Malå, denna vackra ort. Jag hade inte varit där på ett år. Förra gången var under julen 2016 och då var jag nygravid i hemlighet, illamående, trött och sjuk i en segdragen förkylning. Och jag var så sur. Så sur att N blev trött på mig. Men det hade ju sina förklaringar förstås. 

Nå, men förutom ovan nämnda anledningar kan jag också bli trött av att vara i Malå bara för att jag är tystlåten och introvert, umgänget är intensivt och jag är olik Nicklas släkt i energinivå och intressen.

Första gången jag träffade Ns pappa var på en fest på nån altan. Han skakade hand och skrattade högt mot mig, ett sånt stort och ljudligt skratt som alla hans familjemedlemmar har och N med. Det skrattet böljade fram och tillbaka över middagsbordet den här nyårsaftonen. Fast jag hörde det mest på håll, från övervåningen, där jag försökte trösta den ledsna Love.

Nyårsaftonskvällen var ganska jobbig faktiskt, Love var trött och ledsen. Han accepterade inte att bli buren av Nicklas. Det var ett minus för alla inblandade. Tyvärr hade jag gjort en miss och hoppat över ett mellanmål tidigare på dan och det gjorde att jag var akut hungrig när det var dags för förrätt. Men Love gnällde när jag försökte sitta ner, och då blev jag sur, så sur som en citron.

Hur som helst, förrätten jag tryckte in i munnen var delikat, precis som all annan mat Nicklas mamma hade lagat. Jag åt hjortronparfait uppe på gästrummet med Love i famnen. 
Charlie lekte hela kvällen med sina kusiner. 
På tolvslaget gick vi ut och skålade i champagne och champis och eldade tomtebloss. Det var fint, lagom. Nyårsafton har ändå aldrig känts mer som en dag bland alla andra än i förrgår. Men om jag ska summera 2017 så var det ju ett fantastiskt år med höjdpunkt i juli månad, för vi fick ju Love då.

Kommentarer