Nyårslöftet.

Jag har ett litet löfte för tvåtusen ”skratta åt det” arton och det är att acceptera hur jag ser ut. Att jag har fett på kroppen och att jag åldras. Först stod jag helt handfallen inför hur jag skulle göra det. Men tankarna kom i rörelse och så småningom kom jag på de här sakerna:
  • Om jag verkligen ska acceptera hur jag se ut och alltså inte jobba för att förändra mitt utseende måste jag ha glädje i livet.
  • Jag vill inte sluta bry mig om roliga kläder och läppstift, tvärtom ska jag göra sånt ändå.
  • Jag ska ha humor.
  • Jag ska ta vara på det befriande i att utseendet inte är så viktigt.
  • Jag ska inte försöka dölja min dubbelhaka på foto längre. Om jag verkligen inte skäms för den eller vill ändra på den så finns ingen anledning att dölja den.
  • Jag vill ha bekräftelse från N om att mitt utseende är okej, det har jag bett om.
  • Jag ska njuta av färger, mönster, vackra föremål och konst, sån skönhet som gör mig lycklig.
Ja, så långt har jag kommit hittills. Det här temat verkar så himla aktuellt och relevant för många just nu.  Det ser jag ju när jag läser bloggar och pratar med fölk. Jag stod i valet och kvalet om mitt nyårslöfte skulle bli att förändra kroppen eller acceptera den, men att acceptera den är ju så mycket mer långsiktigt hållbart och sunt. Under mitt liv har jag dock nåtts av en groteskiljon tips om hur jag ska förändra kroppen. Det finns liksom ett helt färdigt standardprogram för hur man gör det. Men nu när jag valde utmaningen att acceptera den så finns inget sånt, så jag får hitta på det själv.

Kommentarer