En torsdag, tror jag.

I torsdags hörde jag mig för om inte mina föräldrar ville äta lunch med mig på stan. När jag dök upp hade de väntat en halvtimme och jag hade råkat ut för
  • Normalt bebisstrul
  • Problem att betala parkering i app
  • Problem att betala parkering i automat
Jag var arg och svor. Sen hade vi en trevlig lunch. Ja, trevlig, ja. Love ville sitta i någons famn eller bli buren runt i lokalen. Så blir det nog hälften av gångerna som vi äter eller fikar ute. Men det är ju att förvänta. Jag åt ärtsoppa och plättar.

Efter lunchen köpte jag sju par nya strumpor till bebisen, vars bens underbara tjockhet signalerar trygghet och motståndskraft för mig.

Jag tänkte, kan det va såhär lyxigt att vara mammaledig. Sen hämtade jag Charlie. Hon har hälsat på Nicklas på jobbet några gånger och sen dess har hon längtat efter ett ritbord som finns där. Hon frågade om vi kunde åka till Nicklas jobb. Vi gjorde det. Vi våldgästade helt enkelt Nicklas öppna kontorslandskap med vår barnfamilj och lekte där. Efter ett tag förstörde vi även Nicklas arbetsdag genom att ta med honom hem.

Kommentarer