Potatispizza.


Det här har jag lagat idag, fast det skedde helt på grund av N. Jag skulle aldrig ha kommit på idén själv att laga nåt så absurt som en potatispizza. 
Nu en redogörelse för upplevelsen. 

Kan det vara sant att vi lever i ett samhälle där man kan köpa färdig pizzadeg? Jag grät nästan av glädje över hur enkelt det var när jag rullade ut den på plåten. Den låg färdigt... på... ett bakplåtspapper. Föreställ dig det. Latmasken i mig gjorde lyckovolter. 

Jag skivade potatisarna med en mandolin. Det var roligt. Jag klassar från och med nu den som skivar grönsaker med något annat än en mandolin när det finns en mandolin tillgänglig som ett dumhuvud. Jag pratar om mig själv. Förra veckan skivade jag vitkål med en osthyvel. Vad pinsamt.

Jag hade låga förväntningar på den här pizzan, eftersom jag tycker det blir lite kaka på kaka med potatis och bröd. Men den var jättegod. Den bestod som nämnt av pizzadeg och potatis, men också mozzarella och parmesan och faktiskt 80 procent olivolja. 

Jag vet att folk säger att olja i maten är nyttigt. Men det man menar måste väl vara att olja är bättre för kroppen än smör, inte att oljan i sig själv är nyttig? Det bästa för kroppen är väl som vanligt att ta ett äpple och enbart äta upp skalet? Skit samma, hejdå.

Kommentarer