Är ju i ständig utveckling.

Jsg tyckte det var så förlösande när den fina Lina skrev ”jag tycker smink är kul, men trivs lika bra utan”. (Citerar ur minnet.) 
Jag har haft en svartvit syn på smink, jag har sett det som ett förtryck att kvinnor förväntas sminka sig och jag har upplevt en skyldighet som feminist att låta bli, för min egen skull, för att vara fri alltså. (Samtidigt som jag inte alls brytt mig hur andra gör med smink). 

Men Linas ord suddade fram en gråskala, eller satte igång tankarna. Jag är ju fri. Jag är 38 år. Jag är  van att gå utan smink att det inte kommer gå över för att jag testar puder. Smink behöver inte vara tvångsmässigt, som när en inte kan gå till Konsum osmnkad på grund av inbillad gräslighet. Det kan bara vara nåt kul man gör. 

Äger nu för första gången och äntligen må jag säga, en flytande eyeliner!




Kommentarer

Exakt! Har länge tänkt att jag borde ge mig med sminket eftersom det länge setts som ofeministiskt, men å andra sidan är inte allt en gör feministiskt heller. Men det år kul! Innan (ibland alltså, inte jämt) jag duschar brukar jag kleta på massa olika ögonskuggor för att se hur ögonen ser ut i olika färger, hehe! Och väldigt bra eyeliner du fått till! Passar dig! :)
Malin sa…
Ja, jag orkar inte vara så kategorisk mot mig själv längre. Jag vet ju att jag inte måste sminka mig och jag sminkar mig inte för att jag förväntas göra det. Sen är det ibland skönt att slippa vara ett statement, slippa vara stark och slippa ta en energikrävande kamp för att acceptera att man ser ful ut. Det är okej har jag kommit fram till.
Hanna Hellqvist skrev intressant om det i DN idag angående sin vikt. Att vilja slippa ha en kropp som måste diskuteras, eller nåt liknande.
Ja det är mycket med det här nu.