Är ju i ständig utveckling.

Jsg tyckte det var så förlösande när den fina Lina skrev ”jag tycker smink är kul, men trivs lika bra utan”. (Citerar ur minnet.) 
Jag har haft en svartvit syn på smink, jag har sett det som ett förtryck att kvinnor förväntas sminka sig och jag har upplevt en skyldighet som feminist att låta bli, för min egen skull, för att vara fri alltså. (Samtidigt som jag inte alls brytt mig hur andra gör med smink). 

Men Linas ord suddade fram en gråskala, eller satte igång tankarna. Jag är ju fri. Jag är 38 år. Jag är  van att gå utan smink att det inte kommer gå över för att jag testar puder. Smink behöver inte vara tvångsmässigt, som när en inte kan gå till Konsum osmnkad på grund av inbillad gräslighet. Det kan bara vara nåt kul man gör. 

Äger nu för första gången och äntligen må jag säga, en flytande eyeliner!