Det obetalda mercygillandet.

Så intressant. Jag har i olika sammanhang hört något ställas upp som ett problem, som jag inte kunde tro var ett problem. Det är att inte gilla inlägg i sociala medier. Alltså att se ett inlägg, men inte trycka på ”gilla”. Varför upplevs det här som ett problem? Låt mig ställa upp tesen.

Exempel 1: Det här har jag hört från flera håll. Folk har en bekant som de följer på Facebook eller instagram. De är lite trötta på den bekanta och... ja, helt enkelt, i verkligheten gillar de inte personens inlägg. Kanske skriver den bekanta saker som irriterar eller publicerar enbart repetitiva selfisar med plutmun. Folk känner ändå att de måste trycka på gilla på den bekantas inlägg, för att inte skapa konflikt. 

Exempel 2: Bekanta har hört talas om att folk avstått från att gilla deras inlägg och tolkar det som passiv aggressivitet på grund av surhet. Bekanta tycker att det är inte är okej, utan vill inte ha facebookvänner som inte stöttar och peppar dem. (Källa: en krönika i DN.)

När jag hörde om exempel 1 från olika håll tänkte jag spontant att det var fel, att det inte kan vara så att bekanta har sån koll på vilka som gillar och inte gillar deras inlägg. Alltså att det folk ägnade sig åt när de mercygillade bekantas inlägg var en onödig och överdriven hänsynsfullhet. Jag lärde mig att folk hade satt som rutin att med jämna mellanrum gå in och gilla ett antal inlägg hos bekanta som de var less på eller i verkligheten inte gillade. Ett folk som jag träffade i jobbet satt och klagade högt på en bekants instagramflöde medan hon tryckte gilla på varje foto för att bibehålla god stämning.

Jag tänkte att det kan inte finnas nån grund för det här beteendet, bekanta vet väl inte ens om jag har loggat in i sociala medier just när deras bild flög förbi, det kan inte vara sant att bekanta tänker på sånt här, det som folk ägnar sig åt måste bara vara ett meningslöst arbete baserat på ett hjärnspöke. 

Sen läste jag exempel 2 och insåg att det var det inte. Folk hade rätt. Bekanta sitter visst med koll på vem som gillar. Bekanta blir visst sura när folk gör en ickehandling, att inte trycka gilla på nåt inlägg, vilka inlägg? Allihopa, eller är det bara ett? Det vet jag inte. 

Mitt gapskratt fastnade i halsen och jag förstod mer om varför jag har så få vänner.

Kommentarer

För en del får sociala medier alldeles för stor vikt, helt enkelt. Det kanske är något annat som skaver (i livet) och så blir sociala medier deras stöttepelare, och deras egenvärde mäts i likes från vänner och bekanta. Det är lite synd, och tur att det inte är så för alla, förstås.
Malin sa…
Det var klokt tänkt! Rimlig analys.
Jätteintressant!!!! Har aldrig tänkt tanken ens, att folk skulle bli sura av icke-handlingar. Har jag folk i flödet som jag inte gillar så tar jag bort dem. Men förstår att det kan bli svårt om det handlar om en kollega, släkting osv.
lmd83 sa…
Men jag tänker att det är lite som småprat IRL (som jag inte heller riktigt fattar eller är bekväm med men ändå anar vitsen med). Socialt lim, som det kallas. "Hej hur är läget"/"Jag ser att du klippt dig, vilken fin frisyr"/"Söt bebis/hund"... Allt detta komprimerat till ett gilla-klick, alternativt ett 'gå förbi gammal klasskamrat i snabbköpet utan att ens hälsa' i form av uteblivet gilla.
Sen är det väl skillnad på att artighetsgilla/småprata med perifera bekanta mot att öppet visa sitt gillande till något man själv är emot. Heller blir jag inte klok över varför man så gärna vill hålla god stämning med någon man inte är mån om att ha i sin tillvaro, ens i utkanten.
Men att det ryms mycket mer kommunikation för flockdjuren i ett simpelt gilla-klick än ett faktiskt gillande av det uppladdade - det går jag med på! Och precis som IRL kan ju en människa bli ledsen/sårad av att känna sig ignorerad, utanför eller osynlig. Man kanske hade ansträngt sig, kanske till och med för någon särskild, och sedan uteblev reaktionen. Att bli sur hör väl ihop med hur väl eller illa man hanterar de egna känslorna.
Men som tidigare kommentar var inne på tar sig kanske detta fenomen orimligt stor plats för många. Vilset flockdjur söker bekräftelse hej vilt istället för att finna trygghet i den egna flocken samt i sig själv.
Malin sa…
Ja, jag brukar dölja flöden som jag bara blir irriterad av. Ingen far illa av det, tänker jag.
Malin sa…
Du är så klok och förstår dig på folk. Du har jättebra poänger. Den som är empatisk och omtänksam i vanliga fall är såklart det digitalt också. Och vi är flockdjur som söker bekräftelse.