Städkväll.

Gud vilken härlig morgon att stiga upp till. Mycket för att hela familjen igår gjorde något oerhört tråkigt: att städa. Det var så motigt för oss alla. Vi typ gick med släpiga steg och grät med öppen mun. 
Men ändock genomförde vi det. Nicklas skottade snö, städade en toa och dammsög, jag tog hand om skrikig Love och städade andra toan. Charlie plockade iordning i sitt rum. 
Nu lyser morgonsolen över rena golv och prydliga (relativt alltså) ytor. Vad värt det känns nu!

Varför gör vi då något så instinktivt fel som att städa på en vardagskväll? Jo, för att vi får besök idag såklart. Nicklas fyller år imorgon och hans föräldrar och bror kommer hit.

Jag tror jag läste att man inte ska klaga inför barnen på hur tråkigt det är att städa. För att barnen kanske tror att städning är tråkigt då. Men alltså. Det är ju tråkigt. Och vi städar ändå. Jag är vuxen, jag tycker städning är tråkigt och jag städar såklart ändå. Barnen borde imponeras. 

Kommentarer