Fertilitetens spöke hemsöker vår helg.

Jag har pms. Hade önsketänkt att min pms inte skulle vara lika svår, nu när cykeln kom igång efter andra barnet. Jag brukar ha rätt stora problem med den, nämligen. Men ack. Jag är lika retlig, orolig och tömd på tålamod som jag brukar vara perioden före mens. 

Detta har haft sin inverkan på helgen. Men ändock. 

Igår lördag åkte vi till stan och provade ut glasögon till den förstfödda. Av någon anledning hade Charlie fått ok på att ta med sig en gitarr till city. Jag blev faktiskt glad att Nicklas för en gångs skull var den som lät barnen få igenom nåt opraktiskt och dumt som de blir glada av. Men trots det ställde den där gitarren till med ett visst bökeri när vi bar runt den hos optikern, på leksaksaffären och på godisaffären. 

Sen åt vi lunch hos mina föräldrar och hängde kvar en stund medan Love sov på deras säng. Det var ett mysigt och roligt besök. När vi åkte hem hade Charlie glömt att hon hade tänkt spela gitarr för mormor och morfar. Gitarren åkte hem ospelad. C’est la vie.

Idag var det söndag, en tråkig dag. Förlåt, men det är sant. Jag skulle kunna skriva ner händelserna: jag gick en långpromenad med Love, Nicklas städade garaget, Charlie snickrade en båt, Love och Nicklas tog en tupplur tillsammans, jag tog ett bad. Men det låter ju som en vanlig eller trevlig dag. I själva verket har faktiskt alla i familjen haft svajigt humör och små konflikter har avlöst varann. 

Jag har som sagt pms och Love är i en utvecklingsfas med extra närhetsbehov och mardrömmar. Mardrömmarna hade han ju inte idag, men natten till idag vaknade han och grät och hade svårt att somna om och jag gick och vankade.

Jag tog alltså ett bad idag, i en halvtimme utan att avbrytas. Det var skönt, men också nödvändigt. Det var planerat, eller, jag hade planerat in att ha egentid i helgen. Jag har varit avundsjuk på hur Nicklas får tid till ensam läsning, tevetittning och spel medan månaderna går utan att något motsvarande blir av för min del. Därför gjorde jag klart för N att jag planerade in att göra nåt bara för mig själv i helgen. Han tyckte att jag inte behöver säga till om det, eller förvarna, men det behöver jag. Och det kommer jag få fortsätta med för att inte alla tidshål ska fyllas av barn och alla uppgifter som hela tiden väntar i hemmet. Det var välgörande, badet. 

Kommentarer