Klubben för partypoopers har sammanträde.

Det finns några röster som får mig att känna mig mindre ensam i den absurda situationen jag beskrev i mitt blogginlägg Grunden under våra fötter. Alltså situationen där... hela vår civilisation är på väg att störta in i en katastrof, men ingen pratar om det. Och där det inte går att prata om utan att vara en pinsam, jobbig människa.

Härom veckan snubblade jag över den här texten: We're doomed: Mayer Hillman on the climate reality no one else will dare mention.
Mayer Hillman är en forskare inom samhällsvetenskap som har haft en karriär full av träffsäkra förutsägelser om samhällets utveckling. Han har ägnat sig åt klimatförändringarna i 25 år. I intervjun med The Guardian säger han så många saker som... ja, de gjorde mig inte glad. Snarare skar de igenom mig.

Enligt hans analys är vi på väg mot ett massutdöende på denna jord. De smältande polerna betyder att möjligheten att vända utvecklingen i princip är förbi. Det som behövs nu är att hela mänskligheten globalt ska röra sig mot nollutsläpp inom alla sektorer och samtidigt minska i antal människor. Det tror inte Hillman är möjligt utan civilisationens kollaps.

Det här gjorde så ont:

“De rika kommer att kunna anpassa sig bättre, men världens befolkning kommer röra sig mot regioner som norra Europa, som kommer att få mildare effekter av klimatförändringarna från början. Hur kommer dessa regioner att reagera? Vi ser det nu. Migranterna kommer att hindras. Vi låter dem drunkna." (Tafflig översättning från engelska är min egen.)

Idag skrev Therese Uddenfeldt i DN på samma tema i texten Vi måste förbereda oss på vår död. Therese Uddenfeldt är författare till boken Gratislunchen som handlar om civilisationens oljeberoende. Den boken är fantastisk, härlig och hemsk. Visst, Uddenfeldt förutspår (med hjälp av rena data) den moderna civilisationens kollaps, men det är inte farligt att gå in i de tankarna när hon håller en i handen.

Jag vill citera hela hennes text eftersom den talar rakt till mig, men jag får begränsa mig:

"Apropå Paris. Visste du att vi svenskar måste sänka våra utsläpp till en tiondel per person och år för att leva upp till 1,5-gradersmålet? Jag trodde i min enfald att jag skulle bombarderas av utskick från en nyinrättad myndighet om hur jag blir en lättare börda för jorden. Att Anslagstavlan skulle återuppstå för att sprida goda råd till hela svenska folket. Men jag har inte hört ett ljud, för det finns inga broschyrer. Det finns ingen ny myndighet. Det finns inga politiska förslag om hur du och jag ska minska vår konsumtion.
Det är nämligen så att ingen vill att vi ska göra det. Tvärtom står hoppet till att vår shoppinglusta ska öka, samtidigt som ny teknik på något mirakulöst sätt ska trolla bort spåren i det biologiska systemet.
För det sätter spår. De resurser som ska omvandlas till produkter på hyllan tas från – naturen. Avfallet som denna aktivitet genererar dumpas i – naturen. Ekonomisk tillväxt på vår nivå bryter ner det ekologiska systemet. Det finns ingen väg runt det.
Frånvaron av denna termodynamiska realitet i debatten gör mig alltifrån förvirrad till desperat. Men jag är inte ensam."

Efter att ha läst Hillmans intervju kände jag under en stund en kraftig ångest. Särskilt när jag tänkte på mina barn. Jag förberedde mig på att vara illa till mods under några dagar. Men ångesten gick över. Det här är ju inga nyheter för mig. Det kanske rentav var skönt att få läsa om det här i tidningen. Och när jag läst Uddenfeldts text känner jag mig lätt. Det är så skönt att slippa känna sig galen.

Kommentarer