Sur hippie.

Kära nån så farlig jag har varit de senaste dagarna. Kan rapportera att de tillfällen då jag ger fingret åt folk i trafiken sammanfaller extremt väl med premenstruell störning. 

Jag ska nu berätta om det senaste tillfället, som var igår. Efter en frustrerande arbetsdag cyklade jag hemåt med fredagsmyschipsen i cykelväskan. Vid ett övergångsställe stannade jag och började leda cykeln över gatan. Jag blev hejdad i min väg av en kille i en bil som pratade nåt mot mig som jag ju inte kunde höra medan han skakade på huvudet och fortsatte köra över övergångsstället. Då gav jag honom fingret och skrek efter honom. En underlig detalj är att jag skrek på engelska, jag ropade: fuck you man! Ilskan blossade upp så fort och jag levde ut impulsen utan tvekan. Men sen skämdes jag ju intensivt och cyklade fort därifrån. 

Jag antar att jag hade nåt uppdämt behov att leva ut ilskan, eftersom jag varit stressad över olika saker och irriterad på en massa tekniska problem under dagen. Nåja, några bra saker kommer också ur de här humöret: jag har tagit tag i en del saker utan att vara rädd för att trampa folk på tårna. 

Idag är det lördag. Looken jag hade idag när jag gick på barnvagnspromenad med Love och stannade i närheten av en studsmattehoppande familj medan jag pratade irriterat med min strulande telefon: sur hippie.


Sen somnade ju Love, jag lyssnade på En varg söker sin pod, naturen sprakade och doftade och jag mådde så bra.

Kommentarer

Låter ju awesome!!! Och befriande! När jag har pms önskar jag stt jag kunde avreagera mig på någon idiot som gör fel istället för att få ett orimligt månadsutbrott på sambon.
Malin sa…
Vad glad jag blir över din kommentar! Ja, jag håller faktiskt med om att det är bättre att humöret går ut över otrevliga främlingar än över familjen.