Skriver av mig.

Okej, jag har känt mig lite nere de senaste veckorna, av ett par olika anledningar. 

1. Jag saknar Love och testen av familjen varje dag på jobbet. Love är så liten, vi älskar varann och han kan inte förstå varför jag försvinner. Det känns slitigt vissa morgnar. Slitigt som i att vi slits isär.

2. Jag är missnöjd med min insats som mamma till Charlie. När den flickan kom till världen sprängde en kärlek fram i mig som förändrade mitt liv. Ändå räcker inte mitt tålamod till nu. Hon är storasyster, sex år, snart sju, kan förstå allt jag säger och därför ställer jag höga krav på henne. Och jag kan blixtsnabbt bli arg när hon krånglar eller snarare beter sig som det barn hon är. Det är lite kämpigt.

3. Framtiden/valet/politiken. Jag är både orolig över hur valresultatet kommer bli och hur framtiden ska gestalta sig på längre sikt. Och på ett personligt plan är jag liksom lite orolig att folk tänker saker om mig för att jag är politiskt engagerad. Folk är så artiga, de säger inget. Men om du undrar hur jag tänker kring nåt får du gärna fråga.

Kommentarer

Förstår att det är jobbigt med Love, det blir såklart lättare men känslan e ju heartbreaking. 💔 angående ditt politiska engagemang är jag bara imponerad. Är så kass på politik överlag så jag gillar verkligen de inläggen du skrivit om t ex klimat, då känner jag mig inspirerad att försöka lära mig lite mer.
Malin sa…
Jag blir helt varm och glad av ditt inlägg Lina!
L sa…
Jag känner igen mig i varenda ord du skrivit i andra punkten, även om jag har en 3½-åring och inte en 6-åring. Jag är så mycket bättre på att vara mamma till min bebis än till min stora tjej. Jag försöker se det som att hon tränar mig i att bli en bättre människa men vissa dagar är det helt kört.
Malin sa…
Det känns skönt att få bekräftelse på att föräldraskapet är svårt när man får andra barnet! Vi får kämpa på och tänka att vi gör vårt bästa.