Stackars små.

Den här veckan var tuff. Båda barnen var sjuka, vi gjorde en sjukhusvistelse och jag hade stressigt att få ihop allt på jobbet och i politiken. Igår lördag var Love fortfarande för sjuk för att lämna huset så jag och Nicklas delade upp oss när vi tog varsitt pass på Luleå Pride. Dessutom blev jag själv sjuk. Jag låg hemma och vilade (så gott det går när man samtidigt har ansvar för två krassliga ungar) medan Nicklas var borta och sen åkte jag in med ipren i kroppen. Jag mådde okej, det gick bra.

Love har tyvärr drabbats av diarré samtidigt med förkylningen. Jag tycker så synd om honom. Inatt vaknade vi tre gånger och märkte att han gnällde för att han hade bajsat. Hans lilla stjärt är så illa åtgången, så röd. Denna konstanta tarmtömning har fortsatt hela dagen. Han har så ont när vi ska göra rent honom. Nu sover han med Nicklas. Jag hoppas att han slipper en likadan natt igen.

Loves sömn är inte bra sen han var sex månader, men jag längtar verkligen tillbaka till att han bara vaknar ett par gånger om natten och är ledsen. Inte har bajsat och kanske legat med det i blöjan i flera timmar för att vi sover och inte märker nåt.

Han är i alla fall vid gott mod. Allmäntillståndet du vet, det är ju det som räknas. Vi kollade upp diarré hos bebisar och läste att man inte behandlar det på nåt speciellt sätt om det inte har pågått i över tre veckor. Kära hjärtanes, jag hoppas det här inte fortsätter i tre veckor.

Kommentarer