I bil med barn.

Jag tycker inte om att köra bil, så varje gång hela familjen åker nånstans bilburna brukar Nicklas köra. Då har jag väl haft nån stund att titta i mobilen och njuta av att jag ej kör bil. Men detta har förändrats sedan Love slutade tycka om att åka bil. Barnet vill inte sova och vägrar napp. När vi åkte till och från Grannäs satt jag i baksätet och underhöll honom i flera timmar med pekbok och babblarna. 

När vi åkte hem från stugan hade vi hållit Love vaken på eftermiddan, fastän han brukar sova. Och så åkte vi på kvällen, för att han skulle somna och sova hela vägen hem. Så smart, tänkte vi. Han somnade så fort vi körde iväg. Men vaknade efter 50 minuter och gnällde och grät resten av vägen. 

Jag har nu kommit till den gräns då jag inte står ut mer med här kommer Bibi, bibibiii bibibibi. Eller titta kossan! Muuu och därför är att köra bilen ett underbart alternativ.

Medan jag körde oss hem idag lekte vi pest eller kolera. Vi tvingade varann att välja mellan två dåliga eller konstiga alternativ. 

Vad väljer du?
Att klättra upp i ett träd och sen halka ner så du får stickor i låren eller att sätta dig på en geting och bli stucken i rumpan?
Ett utspillt glas vatten eller att bo i ett jättedammigt hus där det kommer ut en mormor ur spegeln på nätterna och kittlar dig under fötterna? (Charlies fråga.)
Att alltid ha jättesvettiga armhålor eller att det alltid kliar mellan skinkorna?
Att förvandlas till en elefant eller till en myra?
Att ramla och slå ihjäl dig på gatan eller att gå vilse i skogen, snubbla över en gren, ramla ned för ett stup och dö? (Charlies fråga.)
Att dörren går i baklås när du är på toa eller att du ramlar omkull i en myrstack?
Att kräkas genom näsan eller att äta upp en hel tallrik fil som har blivit sur?

Är vår familj normal?

Kommentarer