Veckan i Grannäs.











Det var vilsamt i stugan. Nej, man kan inte tvätta sig så noga, men behöver man verkligen det? Vädret blev finare för varje dag. Vi var flera dagar på den fina stranden Storsand och badade, simmade, lekte med flytdjuren och tvättade håret och kroppen i sjön.

Skönheten i Grannäs är mäktig. Jag tappar andan av den. Nicklas har vuxit upp i den miljön. Inte konstigt han söker sig tillbaka, vill till vackrare miljöer, till ”landet” och det naturliga, naturnära livet. 

Love har enligt en bebisapp just kommit ur en utvecklingsfas. I torsdags i stugan var det som att en propp gick ur. Efter att ha kämpat hur länge som helst kunde han äntligen åla sig fram och han pekade på saker och försökte forma fler ord. Om han får hålla i händerna på en springer han framåt med glada, stampande steg. 

På torsdag på stranden tog vi av honom spritt språngande naken, han höll hårt i mina fingrar och gick ut i vattnet. Han var så glad. Han älskade verkligen att bada. Det var en superhärlig stund.

Min syster och barnen sov hos oss två nätter, det var jättekul. På onsdagen åkte vi till Lycksele djurpark. Det var hett och vi kom tidigt. Vi vuxna har allihopa dubbla känslor för att hålla djur i hägn. Men för barnen var det spännande att få klappa getter och se äkta brunbjörnar. Bebislogistiskt blev det en perfekt dag, det är en lättnad när det funkar med sovstunder och matningar. 

Efter djuren lekte barnen i ett lekland tills hettan tog ut sin rätt, vi bröt ihop och åkte hem.

Igår städade vi ur och reste. Jag skulle gärna ha stannat längre i stugan, men man ska väl ha nåt att längta efter också.

Jo just det, ska berätta att jag och Nicklas har enats om att en ny stuga ska börja byggas om åtta år. Så blir det.

Kommentarer