Gubbar jag mött.

Lite av min skörhet i tisdags kom sig av ett par händelser som ägt rum med gubbar:

1. Jag stod i valstugan en kort stund en lunch. Då kom det fram en farbror till mig som luftade sina åsikter om kvinnor, sin skilsmässa och sin före detta fru. Hans poäng var att kvinnor är onda och kapabla till vad som helst.
Obs, jag ser inget värde i att försöka vara tillmötesgående mot nån som kommer fram för att prata illa om kvinnokönet eller nåt annat trams. Jag behöver inte bli otrevlig, men är tydlig med att jag inte håller med.

2. När jag cyklade hem en dag hamnade jag jämsides med en cyklande man vid ett övergångsställe. Han sa: "Har du märkt att det är kvinnor i bil som inte stannar för cyklister?"
Han sa alltså detta från ingenstans, jag hade inte sett honom förr och befann mig inte i nåt sammanhang som uppmuntrade till kontakt. 
Jag svarade "Nej det har jag inte."
Mannen: "Det har jag."
Jag: "Jaha, tack för den! Ha en bra dag."

Sen svor jag så mycket på vägen hem, för att jag bara var så HIMLA trött på att på olika sätt ta skiten för mäns problem med kvinnor. Dra åt finkfanders tänkte jag bara. Vadå, utstrålar jag nu nåt som får gubbar på stan att bara skrika sina konstiga åsikter om kvinnor mot mig på gatan? 

Alltså.

Kommentarer