Våra krävande små skatter.

Vi har kämpat på genom helgen. Lite diplomatiskt kan man väl säga att den har erbjudit ledighet.

Men betydde det vila? Hm.

Jag ska nu beskriva hur det är med en sjuåring och en ettåring hemma just nu. Jag kanske vill säga nåt till Nicklas, till exempel "Visst var det trevligt igår kväll?"
Igår söndag försökte jag säga det, och den menlösa trevligheten blev avbruten typ fyra gånger, både av att Charlie hann tjata "Mamma! Mamma! Vad ska din enhörning heta?" med flera saker som egentligen är charmerande men som jag inte vill höra just då och att Love bara... gastade rakt ut, utan anledning.

Jag uppfattar det som utan anledning.
Anledningen är att han vill ha något, exempelvis hjälp att gå eller en boll och att han känner att det är bäst att ta i utav bara fasen för att få detta något.

När vi väl hade rett ut de mikrokriser som avbröt mitt lilla försök till kommunikation var det inte ens nån idé att säga saken, för det var ändå inget speciellt.

Så är det att försöka prata med min man just nu och i helgen blev jag så himla less på detta.

Men de är våra små skatter, barnen.

Love bara gastar.

Jag älskar honom.

Kommentarer