En tisdag.

Idag kom jag hem halv sex efter jobbet. Batteriet i elcykeln såväl som i mina ben hade tagit slut på väg hem. Men dagen hade varit bra. Jobbet var inspirerande. På lunchen hade jag kollat MP Norrbottens facebooksida och hanterat kommentarerna. Jag har blivit bra på det. Jag kände mig nöjd med min insats. (Kritiken är för övrigt mycket fantasilös, jag har inte behövt utveckla min repertoar bortom bensinpriset samt klimatförnekelse, tack för ”utmaningen” norrbottniska män med fordon eller fisk i profilbilden.) Och så blir jag inte lika lätt illa berörd längre.

N hade byggt vidare på gungställningen under dan i sällskap av Love. Jag är helt imponerad över vad han  hinner med ensam med en ettåring. 

Det var rester till middag. Efter maten gick jag huspromenad med Love tills det var läggdags för honom. Huspromenad, det är när vi går medan L håller mig i en eller båda händerna. Vi går överallt dit Love vill. Runt runt i huset.

När det var läggdags var det min tur att lägga Love. Först var han ledsen och skrek. Jag sjöng vaggvisor tills han blev lugn. Han somnade ihopkurad med huvudet på min mage.

Kommentarer