Jag vill faktiskt blogga lite. Det blir så länge mellan gångerna. Jag vill gärna skriva upp sånt som är viktigt, om barnen och det, eller nåt vi har gjort som var värt att minnas. Men det som oftast poppar upp när det gått ett tag är nåt HELT ovidkommande.
Som i måndags, jag gick och köpte soppa på Cafe Symphonie. Hon i kassan sa att jag hade fint hår och undrade var jag klipper mig. Jag svarade, men hade inte hjärta att säga att det var ett halvår sen jag var där. Men ja, tack, jag hade faktiskt en bra hårdag!
Som i måndags, jag gick och köpte soppa på Cafe Symphonie. Hon i kassan sa att jag hade fint hår och undrade var jag klipper mig. Jag svarade, men hade inte hjärta att säga att det var ett halvår sen jag var där. Men ja, tack, jag hade faktiskt en bra hårdag!
Jag med bra hår.
Sen detta då. Efter att jag läste en serie om hur mjölkproducerande kossor har det övertygade jag familjen att sluta med mjölk. (The power of Comics.) Och det har varit frid och fröjd med hjälp av havreprodukter.
Men sist jag handlade mat var havremjölken slut. Då kom jag att tänka på att jag har blivit tillfrågad "om jag har testat sojalatte" varje gång jag har beställt en socka mockachino med kask och havremjölk eller vad det nu är jag har beställt, på kaffeställen den senaste tiden. Jag ber alltid om havremjölk för jag tycker det är godast, men jag tänkte: kanske ligger det nåt i sojafolkets åsikter ändå? Så jag testade sojadryck. Och nej. Det är äckligt.
"Hur smakar det då?" frågade Nicklas efter att både jag och Charlie grimaserat oss igenom ett kvällsfika.
"Ja, det smakar... lite bakvänt" sa jag.
Lite bakvänt. Och så får man en sån där sojabeläggning i munnen.
Soja, snarare SoNEJ. Va?
Vad mer då?
Vi har ätit tacos.
Den här hänger på miljöpartiets kansli i Luleå.
Kommentarer