Valet är över.

Jag ska summera lite över den senaste tiden och valresultatet.

Sommaren var het och många började bry sig om klimatförändringarna. Miljöpartiet fick större stöd. Det följdes av ett antal motattacker. En intervju med en lokalpolitiker i Skåne blåstes upp och fick "lådcykel" att bli ett laddat ord. Isabella Lövin, vice stadsminister på väg mot ett FN-möte i New York, hade flugit (flämt) businessclass (flämt) och detta valsades runt i gamla och nya medier, blev memes som delades och spreds. Det spelade ingen roll om det fanns nån grund för upprördheten. Det behövdes ingen grund. Dessa skapade skandaler var anledningar att få peka på oss och hata oss och ursäkter att avfärda oss.

Vi står för förändringar och värderingar som de hånfulla personerna inte vill se. De är traditionella män med fördomar och konservativa värderingar. De budskap vi för fram är en motpol till deras längtan ett starkt auktoritärt styre, mansvälde och dominans över naturen.

Medan vi har kampanjat i Norrbotten har vi inte vetat vilken motvind vi har stått i. Men vi har haft en motvind. Och i den har vi fört fram vår bild av ett Norrbotten där mångfald är en styrka och vi vet naturens värde. Vi försökte visa att alla kan leva här utan att förstöra för kommande generationer. Vi var få och vi gjorde allt vi förmådde med våra resurser. Vi fick prata om ifall klimatförändringarna finns och vi fick uppmuntran av en del, men framför allt fick vi prata om bränslepriset om och om igen.
"Är det inget som är viktigt för de här gubbarna än att få köra runt i sina jäkla bilar?" frågade en anonym miljöpartist som jag är gift med.

Igår var det valdag. Vi gick hela familjen och åt våfflor på miljögården. Sen gick vi till vallokalen. Jag hade redan röstat, men Nicklas gjorde det och sen tog jag på mig mitt gröna ordensband och delade ut valsedlar under tre timmar. De som stod där var jag, en socialdemokrat och en rättvisepartist. Jag är glad att jag gjorde det, glad och stolt över mig själv.

Även fast vi knappt kom in i riksdagen så kom vi in i riksdagen och jag vet att jag gjorde allt jag orkade med för att hjälpa till. I Norrbotten kom vi inte ända fram. Vi fick inget mandat i regionfullmäktige. Politik är svårt och det kan vara hårt. Vi gjorde allt vi kunde, men vår kompetenta, empatiska kandidat blir inte regionråd. Att man inte tar till vara på en kunnig, erfaren person med driv som VILL vara med och jobba i det, ursäkta språket, helsicket som är en region. Det är egentligen så himla dumt.

Men vet du vad, nu är valet över och det är framför allt skönt. Nu ska jag inte tänka på sånt här något mer på ett tag. Det känns som att jag är ett lok som kopplar loss vagnarna bakom mig och känner mig lätt och lycklig när de faller undan. Nu ska jag rita och bada badkar och dricka drink med min syster eller nåt annat som är härligt och kul och jag ska inte ha att göra med politik igen förrän lite längre fram.

Ps. Jag kom in i kommunfullmäktige i Luleå. Ds.

Kommentarer