Det som är beständigt.

Jag tänker på sånt som är beständigt.

Att jag sjunger sånger för mina barn på kvällarna.
Att vi tittar mot månen.
Sånt kommer folk nog hålla på med länge.

Jag tänker på vad det bästa jag kan ge mina barn är, som de alltid har nytta av och som inget kan ta ifrån dem. Inte sparkonton eller en självförsörjande gård, fastän det såklart också är bra. Det är det här: att de är trygga i sig själva.

Sedan jag var i tonåren har jag med jämna mellanrum hållit på med en affirmation som lyder "jag är trygg i mig själv". Det dröjde tills jag var 36 innan jag fick rätt feeling och förstod vad det innebär att vara trygg i sig själv. Det är att kunna säga vad man känner och vad man behöver. När jag kan det har jag en känsla av att jag inte behöver vara rädd och att jag är svår att skada. (Såklart kan man ändå skadas, folk kan ju vara elaka etcetera. Men.) Känslan av att jag är okej är ungefär det bästa och mest värdefulla jag vet. Det är trygghet. Det är också mycket positivt och användbart i relationer både privat och på jobbet. Om jag kan ge mina barn något hållbart att ta med sig till en framtid med utmaningar så är det det jag vill ge, att de ska vara trygga i sig själva.

Såhär sjunger jag på kvällen:

Vyssan lull, koka kittelen full
Det kommer tre vandrare på vägen

Vyssan lull, koka kittelen full
Det kommer tre vandrare på vägen

Den första, hon är halt
Den andra, hon är blind
Den tredje har trasiga kläder

Okej, jag har väl ändrat lite på den.

Kommentarer