Hälsa och ohälsa.

Jag hade medarbetarsamtal i förra veckan och en av frågorna var hur min hälsa är. Den är bra. Jag tycker inte problemet är att man går och är småförkyld, sa jag, utan ohälsan i mitt fall är när jag blir stressad och börjar känna mig virrig och för huvudvärk. När livet inte går ihop. Så är det inte nu, det är bra och jag är inne i en bra fas.

Jag håller fast vid det. I lördags kväll blev Charlie het av feber. När jag gick och tittade till henne i sängen kräktes hon. Rejält. Stackars barn. Jag fick lov att tvätta barnet i duschen och Nicklas sanerade sängen och inredningen. Jag sov hos Charlie på natten. Men kräkningarna kom inte tillbaka. Hon är fortfarande hemma med feber idag, men är på rätt väg.

Jag är så fruktansvärt tacksam för att jag inte har blivit sjuk själv. Det är inte bara en självisk tanke. Inget blir bättre i en småbarnsfamilj om föräldrarna också blir sjuka. Såklart är smittorisken inte över, jag vet att inget säger att jag inte ligger magsjuk imorgon. Men jag är inte sjuk nu och det i sig är värt att tjohoa över. Att vara sjuk utan barn är en sak. Att vara sjuk med sjuka barn är bara helt enkelt ej roligt.

Är också så otroligt tacksam att ingen i familjen har en allvarlig sjukdom. Ville bara lägga till det.

Kommentarer