Love.

Love började gå ordentligt på egen hand under höstlovet. Det ser så härligt och roligt ut när en sån liten marsipanmjuk unge tultar omkring. Han ser liksom för kort ut för att gå omkring. Men där går han. I förra veckan när jag kom hem från jobbet SPRANG han fram till mig i hallen och kramade mig. Efter det har det gått fortare. Istället för att kräva att få hålla i handen släpper han och vill hellre gå själv. Love är som ett litet kärlekspaket. Han är så väldigt söt.

Vi var och hälsade på några vänner under höstlovet. De har barn som är äldre än våra. Värdinnan släpade fram en låda med duplo ur källaren. När Love satt med de andra barnen och byggde legot såg jag: att han kommer att kunna gå på förskola. Oj, vad jag har oroat mig för förskolestarten. Och gör det än.

Det var mycket som inte blev rätt när Charlie började på förskolan. Jag vill verkligen att det ska bli bättre den här gången. Vi har fått en plats. Det blev inte på den förskola vi ville ha. Vi har ändå tackat ja. I januari ska vi testa skola in.

Kommentarer