Livet just nu.

Jag tycker att livet pågår i en ganska hög takt. Nu har jag lunch på jobbet. Det är mycket mer troligt att jag skriver blogginlägg såna här stunder än hemma på kvällen. Då går det liksom inte. Inte bara för att jag och Nicklas allt oftare delar upp oss på kvällarna nu för tiden, en gör nån grej och den andra har hand om barnen. Det är för att jag är trött på kvällarna och bara vill ta det lugnt. Sitta i soffan, dricka en whisky, se på nåt bra program och prata med Nicklas. Alternativt sova. Såklart var det det jag gjorde i lördags, förresten, när N var på julfest. Sov med mina små kottar.

Herregud. På lördagen var jag alltså själv med barnen under större delen av dagen och på söndag hjälpte Nicklas min syster att flytta och jag stannade hemma med kidsen då också. Och i måndags när jag kom hem från jobbet åkte Nicklas på rollspelskväll och jag la båda barnen igen. La och la. Först kaosade vi och jag tappade humöret.

När Nicklas åkte tänkte jag att jag skulle hålla barnen underhållna på nåt sätt medan jag städade i köket. Det är annars svårt, eftersom Love är oerhört intresserad av att hjälpa till med diskmaskinen. Genom att till exempel stjäla smutsiga tallrikar och springa iväg.

Så jag gav barnen efterrätt i form av färsk ananas. Men såklart blev inte det här någon effektivisering, utan bara ännu mer stök, genom att det blev en massa skalrester och kladdiga skärbrädor och att barnen inte kunde hantera ananas, utan slängde den på golvet. Så jag hade bara skapat mer jobb åt mig själv.

När jag fått ordning på det hade vi kul och mysbus med lite linsbaserade ostkrokar, tills jag kom på att jag skulle ta kort på min roliga frisyr. Charlie började hålla för ögonen på mig och vi flamsade framför kameran. Under tiden tog Love en glasskål från soffbordet och gick iväg med den. Mitt i flamset hörde vi hur han krossade den mot golvet.

Jag räddade honom och plockade bort en glasskärva som fastnat i ytterst i den mjuka fotsulan. Sen stängde jag in båda barnen i vårt sovrum, med orden...
"Ni kan ju få titta på grejer i min garderob."

När jag hade städat upp och dammsugit kunde jag knappt öppna dörren till sovrummet, för den var blockerad av allt möjligt från min garderob. Barnen hade slängt ut kläder och Love gick omkring och tuggade på Nicklas 2 000 kronors sladdlösa hörlurar. När jag såg det här fick jag kortslutning i tålamodet.

Efter det hade barnen ej en rolig kväll. Jag var så arg och min ilska gick inte över på hur länge som helst. Jag städade sovrummet, räddade Nicklas utrustning, gjorde kvällsfika åt barnen, hjälpte dem på toa och allt medan jag skrek och gormade, smällde i skåpluckor och betedde mig som en idiot.

På kvällen sa Charlie att om hon hade fått välja skulle hon ha valt en annan mamma och jag blev inte ens ledsen, för det var enbart rimligt.

Ja, man får tappa tålamodet när det är mycket stök med barnen. Men man måste kunna hämta sig själv från detta, inte skälla och dundra och ge dem dåligt samvete hur länge som helst. Varje stökig händelse var ju i grunden mitt eget fel.

När Love äntligen hade somnat fick Charlie komma och somna bredvid mig i stora sängen. Hon hade svårt att ligga stilla. På natten fick hon feber igen. Jag hade så dåligt samvete.

Kan inte hålla mig från att visa det här fotot: bildbevis för när Love stal glasskålen.


Kommentarer