Arbete utan krav på utbildning.

Jag minns hur det var att arbeta när jag var ung och hur svårt jag tyckte det var. Hur svårt jag hade att... acceptera arbetet. Att jag räknade minuterna på klockan. 
När jag jobbade på nåt ställe som tvätten eller i nåt storkök eller stod bakom nån kassa kunde jag aldrig göra det till mitt eget, komma in i det. Vara glad över att jag blev skickligare på det. Acceptera det. Istället var jobbandet en konstant plågsam uttråkning. Jag upplevde det meningslöst och själsdödande. 

Det var inte för arbetskamraterna. Även fast det kanske fanns en del flabbiga grabbar som förvarade en trave med tidningar med nakna tjejer i fikarummet. Vissa grupper som var på ett visst sätt, med grova skämt och en ton jag aldrig skulle kunna härma, blyg och känslig som jag är. Inte för rasismen bland tanterna i skolköket. Det fanns alltid trevliga människor också och rasisterna var snälla mot mig. Senare, när min värld blev större, satte jag in mina gamla arbetskamrater i sammanhanget med samhällsklasser. 

Det enda som gjorde dagarna uthärdliga var att försöka komma undan arbetet. Ta en lång rast eller täta pauser som cheferna ibland ifrågasatte. Skämta, busa och skicka lappar med en partner in crime. Att välja ut nån kille att spana på. Att tänka, skapa och skriva inom mig. Jag klottrade ner mina idéer till serier på lappar. Inte att ARBETA kreativt, utan att skapa nån slags konst ur det jag upplevde, sånt jag såg, rytmen hos mängder av limpor som vandrade längs ett löpande band på bageriet eller dramer bland personalen eller själva uttråkningen.

Jag minns att jag skrev om mina svårigheter att arbeta när jag var inne i en sommarjobbsperiod. Jag hade svårt att koppla arbetsprestationen till lönen och kunde lika gärna välja att undvika jobb och leva på nästan ingenting. Jag skrev att jag önskade att jag kunde bli "en glad köttrobot". Det trodde jag att andra var, de som klarade av att jobba på såna ställen och som hade gjort det hela yrkeslivet och kanske skulle göra det hela resten av livet också. Jag imponerades av deras förmågor, men fastän jag trodde att det skulle vara bra för mig att bli mer som dem fasade jag för att få samma öde. Jag ville bort därifrån.

Kommentarer