Ett nytt år.


Vi har ju förstås haft nyårsafton också. Kan knappast förklara hur roligt och mysigt det var. Vi hade mina föräldrar, syster och syskonbarn på fest med temat Framtiden. Vi tolkade framtiden som silverkläder, trattliknande hattar, blinkande lampor, metallicfärger, rymden, antenner, otroliga uppfinningar, blipp-bloppig musik och att man med hes, entonig röst avslutar många meningar med "i framtiden".

Det kändes fint att möta det nya året med alla barn och vuxna som jag älskar.

Nu är vi inne i tvåtusen Genomföra nitton. I år är inte året då vi följer minsta motståndets lag, utan då vi ställer lite krav på oss själva. Vi ska genomföra något. Jag tänker både på politiken och mina och Nicklas planer för hemmet.

Om jag har något nyårslöfte för 2019 så är det att vara den mamma åt min dotter som hon behöver. För sonen känner jag att jag räcker till. Men Charlie. För henne vill jag göra bättre ifrån mig.

Uppföljning av förra årets nyårslöfte

Förra året lovade jag mig själv att acceptera mitt utseende och inte försöka förändra det. Jag kan summera med att jag ändå kom en bit på vägen med det. Jag tror en stor del handlar om att man vänjer sig vid hur man ser ut. Jag har också börjat kunna skoja om det. Om hur praktiskt det är med det extra ansiktet som jag numera har under mitt vanliga ansikte.
Dessa skämt har jag hittills bara haft roligt åt inom mig själv och så ska det få förbli framöver också. Att kvinnor skojar om sitt utseende är både omodernt och kan tolkas som att jag tycker att folk inte får se ut som jag. Det tycker jag att folk får och att jag får. Men inom mig är humorn ett sätt att avdramatisera saker och ting. Man är ju inte mer än människa.

Kommentarer