Forum Jämställdhet.

Onsdag och torsdag förra veckan deltog jag i och jobbade på konferensen Forum Jämställdhet. Det var roligt och inspirerande.
Jag tog del av så många bra föreläsningar också. Tänkte berätta om dem.


Magkänslan är jämställdhetens fiende, sa Patric Hamsch från SVT Sport. Det är bättre att sätta tydliga mål, mäta, analysera och prata om det. Framför allt prata om varför man gör det här.
Patric driver arbetet med att nå målet om helt jämställd sportbevakning, med lika mycket ljus på kvinnor och män i elitidrotten. Under 2018 hade SVT 42 % nyheter om kvinnor och 52 % om män. Det är världsunikt och sprider ringar på vattnet. Arbetet fortsätter.

Även på bild: Mikael Lekfalk, kommundirektör i Luleå. Jag tar med mig detta från honom: man ska lägga upp jämställdhetsarbetet så att det fortsätter även när man själv slutar.

Catharina Elmsäter Svärd berättade om hur gemensamma byggbodar för kvinnor och män och bygghjälmar för hästsvansar har gjort att trivseln blivit bättre inte bara för kvinnorna utan även för männen på byggarbetsplatser. Tydligen är det ingen som tycker det är trevligt att behöva gå genom en pissoar för att komma till kaffet.



Jag blev mycket inspirerad av Tobias och Urban från nätverket Män i förskolan. Manliga pedagoger i förskolan möter förväntningar om att kommunicera rakare, vara en sportkille, vara extra vaktmästare och teknikintresserad. Samtidigt säger läroplanen att man ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Tobias och Urban vill se nationella mål för att öka andelen män i förskolan och ett större arbete för att få in fler män i kvinnodominerade yrken. Andelen män i Luleås förskolor är idag 3 procent. Det tar jag med mig.

Jag hade också ut mycket av att lyssna på föredrag om Locker Room Talk, ett nätverk för att förbättra jargongen och kulturen i idrott för ungdomar. En film där en liten kille uppmanade vuxna män att ha schysstare ton satte igång en premenstruell svallvåg, som gjorde att jag därefter höll tillbaka tårarna igenom tre föredrag.

PMS-föredrag 2 hölls av Tjejjouren i Luleå. Tjejjouren arbetar outtröttligt med att stötta tjejer. De gör också klassrumsbesök. Tjejjouren jobbar med det svåra, som jag personligen sällan tänker på, mäns våld och övergrepp mot kvinnor, tjejer som blivit utsatta för våldtäkter eller har självskadebeteende. De pratar om prostitution och det beklämmande och skadliga med dagens porr.
Det här var fint: Tjejjouren peppar tjejer, lyssnar, tror på den som hör av sig och ifrågasätter aldrig någons historia. De är alltid solidariska.

Det tredje föredraget som jag rördes till tårar av handlade om Makerspace i Luleå. Makerspace ökar teknikintresset hos tjejer med skaparkultur. De har även träffar för vuxna kvinnor med nybörjarkurser under titeln MakeHer. Man kan göra allt från smycken med lysdioder till robotar. Jag berättade om detta för C efteråt och hon blev genast intresserad.

Det sista jag tar med mig från konferensen är nåt som återkom i flera föreläsningar. När vi vill skapa förändring ska vi prata om VARFÖR vi gör arbetet. Då förstår fler och många kan komma med på tåget och göra frågorna till sina egna. Det handlar både om ökad jämställdhet och klimatarbete och både på jobbet och i livet. I panelen om hur feminismen kan ta kampen för klimatet sa en deltagare att om vi kan förmå 18 procent av befolkningen att ändra sina liv och prata om det med andra så kommer vi nå en tippingpoint av det önskade slaget.

Kommentarer