I politiken.

I måndags var det kommunfullmäktige och jag och Paulina hade skrivit en interpellation med frågor om landsbygdens utveckling. Det var roligt och kändes bra, för första gången sen jag blev ledamot kändes det som att jag fick bekräftelse på att det vi gör i fullmäktige kan göra skillnad i Luleå, att vilka vi är och vem som sitter i fullmäktige påverkar. Det vi väljer att göra får betydelse.

Det kanske inte framstår som något världsomvälvande, men vi satte fingret på att det finns mål för landsbygden i Luleå som blir svårare att nå när det läggs ner skolor och förskolor i byarna. Målet är närhet till skolan, men avståndet till skolan blir längre och så vidare. I debatten väckte vi uppmärksamheten kring de här målen och fick som svar att själva målen ska finnas kvar. 

Det är ju för det första bra. I den här bloggen orkar jag inte gå in på svårigheterna med att hävda att målen kommer nås utan att man försöker kompensera för förlusten av skolorna eller hitta lösningar. Jag nöjer mig med att min grupp och jag kan hitta en plats där vi bidrar, positivt, till Luleås utveckling och att jag trivs med det.

Jag har förresten gjort en annan grej jag är stolt över. Jag har skrivit ett förslag om klimatprotokoll i Luleå. Återkommer om det i ett annat och ganska långt inlägg där det finns en belöning för den som orkar läsa hela vägen. 

Några bilder från kommunfullmäktige:

Mötet är på väg att börja och alla ledamöter knappar in närvaron på sina paddor.

Jag är ledamot 41.

Vi använder en app för att begära ordet, rösta i frågor med mera.

Här är jag! Det var fruktansvärt kvavt i salen i måndags. Efter första varvet i talarstolen åkte kavajen av och jag gick upp i t-shirt med saftfläckar.

Kommentarer