Tid för tanke.




I och med midsommar inleds vår semester. När vi gick varvet runt på jobbet och pratade om semesterplaner blev jag lättad när en arbetskompis sa att de inte har några planer och ska vara hemma. 

Det känns konstigt att säga att vi inte har hunnit med att planera semestern, men det är så det känns. Ett par gånger har vi försökt prata om det, bland annat en kväll när båda barnen somnat och när vi träffades på en lunch. Det gick trögt, ingen av oss hade lust att planera och jag började prata om att när semestern väl har startat kommer vi att få "tid för tanke".

Frågan var väl vilka projekt vi ska göra under våra sju lediga veckor, är det garagefasaden eller att bygga upp brotaket som rasade ner i vintras eller både och? I onsdags föreslog Nicklas att vi inte skulle ta på oss några fler projekt än de vi är inne i. Det gjorde mig ställd i flera dagar.
Ska vi vara lediga hela sommaren?

Sedan vi flyttade till hus har vi varje sommar delat upp arbetet så att Nicklas byggjobbar med något och jag har hand om barn under ett par veckor eller så. 

Varför är det NICKLAS som föreslår det här? Det är ju känt att jag inte njuter av varken renoveringsstök eller att ha ensamt ansvar för barnen.

Går det att vara ledig i sju veckor utan att göra något projekt? Jag tvekade av två skäl, 1: om vi inte gör något kommer vi inte att ha fått något gjort, 2: eventuella svårigheter att slappna av om vi väljer bort projekt. Jag är inställd på jobb och har fått upp en fart i mig som skulle gå att utnyttja.

Nu har vi haft två lediga dagar. Vi har firat midsommar hos min syster och gått runt i huset, det har regnat, jag har sått blomsterfrön och vi har umgåtts. Det är mysigt. Tankarna närmar sig sakta en ledig semester. Kanske vi ska ha en ledig semester på sju veckor mitt i livet. Det kanske är precis det vi behöver. Jag blir glad när jag tänker mig en sån.

Kommentarer