Livet.

Hej bloggen!
Vi planerar att åka till stugan imorgon. När vi såg att tiodagarsprognosen för Malå visar cirka 12-15 grader hade vi en kort diskussion om att använda sparpengarna till en spontan tågsemester istället, men beslöt att ändå stå fast vid ursprungsplanen. Att komma nära ett naturligt liv i vår lilla stuga kan verkligen vara underbart, men vi får se hur det blir med kallt väder och en 23 månaders unge med fart i benen.

Humöret är i alla fall gott. Det är det viktigaste.

Igår var det inte det. Jag kände mig fundersam och lite nere. Jag har inte känt mig helt med under semestern, alltså, jag menar att jag är glömsk, fumlig och klantig, har haft lite svårt att hitta orden och ibland glömt bort samtal jag och Nicklas har haft. Jag kom fram till att jag har haft ett högintensivt första halvår 2019 och att jag nog inte hade landat i ledigheten och ron. Jag känner inte att jag räcker till som mamma heller.

Jag ville ut ur huset och vi bestämde att vädret var tillräckligt bra för stranden. På Gültzauudden drivs ett mysigt kafé i gamla rådhuset där de har ekologisk mat och allting. De har öppet från kl. 11 varje dag. Jag glömde nåt i huset två gånger, men efter att jag låst dörren för tredje gången satte vi barnen i lådan och cyklade in. Det var lite knöligt att ta sig fram på grund av en massa vägbyggen och blockeringar och när vi kom fram var det stängt.

Den känslan alltså. Igen. Det allra första jag gjorde, innan vi hittade en plan B för att få i ungarna mat, var att surfa in på kaféets facebooksida och skriva en missnöjd kommentar. Medan vi åt sushi på en uteservering fick jag ett ursäktande svar om att personalen var sjuk och att de glömt att uppdatera öppettiderna. Såklart ångrade jag surheten.

Sen åkte vi till stranden ändå. Charlie byggde saker av drivved och Love njöt av att stå upp till knäna i vågorna.

När vi kom hem pratade jag och Nicklas om ja, stress och det och då kändes det bättre. Sen kom mina föräldrar och hälsade på, det var mysigt.

Kommentarer