Om Malå.

I Malå är det så att folk fixar liksom det mesta själva. Saft och sylt kan kokas till middagen efter en heldag på jobbet. Om båtmotorn är trasig brukar den inte lämnas in på reparation, utan man ska fixa det själv. Räkna ut vad som är fel, beställa delar och skruva i motorn. Som med allting finns det för- och nackdelar med det här.

Man har väl familj och jobb och mycket annat för sig, så om man inte hittar felet i båtmotorn direkt så kan den ju bli liggande något år. Samhället är litet och tätt. Relationerna handlar till större del än vad jag är van vid om att hjälpa varandra med saker, utbyta tjänster och gentjänster. Det är bra. Det finns oftast nån som kan vad det än är som behöver göras.

Människorna har utbildat sig inom sånt som behövs. De är sjuksköterskor, elektriker och murare. De kör dumper. De är förskolepedagoger. De har tillgång till grävmaskiner, traktorer, praktisk och viktig kunskap.

Det är också jobbigt. Folk är beroende av andra och varandra. Någon ska flytta in i ett hus och köket är utslitet. Hon beställer inte någon hantverkare eller börjar lägga tetris i nåt möbelvaruhus visualiseringssystem. Det är någon farbror som fixar ett nytt kök åt henne. Det är inte en affärstransaktion utan en relation som ska och måste hålla, med någon hon känner eller är släkt med.

Om du inte är kvar i sammanhanget där du kan bidra med hjälp eller behöver en tjänst försvinner lite av kittet som håller ihop relationen. Folk älskas för vilka de är och behövs för det de kan. Samtalens nav är praktiska projekt.

Kommentarer