Tid för mig.

Efter Loves vila idag tog Nicklas barnen och åkte till mina föräldrar. Jag hade bett om det, eftersom jag ville ha lite tid för mig själv. Det kändes såklart mysigt och kul, men jag fick också omedelbart ett dåligt samvete som jag dras med när jag ber om dylikt. Jag var tvungen att räkna upp både för Nicklas och för mig själv att sen vi fick semester har han haft två nöjeskvällar då han varit borta till sent och jag lagt båda barnen själv. Nicklas sa att jag får åka hemifrån när jag vill, men jag sa att jag tycker ju liksom att det är roligare om jag får vara hemma när de andra åker. 

Idag ägnade jag mina ensamma timmar åt att spela in en hyllingssång till bearnaisessås och till att teckna Plåstra. Kors i taket! Det var verkligen länge sen jag tecknade Plåstra. Det var före Love föddes, alltså mer än två år sen. Det var kul.

Det där dåliga samvetet alltså? Det är så underlig kombination att både vara typ sur för att det inte blir rättvist och att samtidigt få skuldkänslor över att be om tid. Min man skickar inga signaler om att jag bör ha dåligt samvete, utan det här är en inre kamp. 

Nån vinkväll ute på stan är jättekul, men ger inte samma tillfredsställelse som serieteckning (citera mig på det).

Kommentarer