Barnkalas och feber.

Såklart ska ju ungen ha ett barnkalas också när hon har fyllt åtta, utöver släktfikat i stugan. Idag gjorde vi det.

Fyra gäster fick festa loss på glassbuffé, ha fiskedamm och skattjakt på tomten. Charlie var jättenöjd efteråt. Det är verkligen det enda som räknas.
Geggan i det fina glaset är ätbart slime, gjort på marshmallows, kokosfett och majsstärkelse. Det blev så kletigt att jag fick lite panik. Det smakade gott, men gav en lite skum beläggning i munnen. Ungarna fick varsin shot av detta.

Sanningen är att glass smälter.

Kalas är att göra iordning fint som det är meningen snabbt ska förvandlas till stök. Då har kalaset genomförts rätt.

Love var med och fikade på kalaset fastän han vaknat med feber på morgonen. Innan det var dags för fiskedamm gick Nicklas ut med honom i vagnen och han sov i den. När kalaset var över tog vi det lugnt allihopa.

Jag hade sovit enormt länge på natten, men var ändå trött och när Love behövde sova mera gjorde han och jag det tillsammans i sängen. Sen väckte Nicklas mig när det var dags att laga middag, för jag hade på allmän begäran sagt att jag skulle laga spagetti med köttfärssås (det är barnen som älskar den rätten).

Jag hade i vår egen lök och timjan i såsen. Fy så fint och lyxigt.

Sen hade vi allihopa det vi brukar kalla "ett mys" i soffan med lite chips och en kul teveserie. Fast Nicklas tyckte inte den var kul och satt med ljudbok i öronen bredvid oss. Jag vet att jag skulle ha tyckt att det var oacceptabelt för några år sen, men gränserna förflyttas och konventioner ändras.

Det som brukar störa mig är när var och en i familjen är insjunken i en egen värld, så det blir onödigt påfrestande bara att fånga någon familjemedlems uppmärksamhet. Det blir så svårt att föra samtal då och sånt. Eller bara säga någon liten info.

Lilla Love. Han fick febernedsättande och sover nu.

Apropå uppmärksamhet ser jag och N just nu på en skräckfilm medan han tittar i mobilen och jag skriver i datorn. Hejdå!

Kommentarer