Prioriteringar, inskolning och morgnar.

Det händer så mycket i livet, både bra och dåligt, roliga saker och misslyckanden, men allt jag vill är att visa bilder på Nicklas focaccia.

Vet du vad! Senaste veckorna har vi hållit på att skola in Love på en ny förskola. Det har hittills gått bra. Han har somnat i barnvagn, jajamän. Hashtag förskolan.

Just nu är vi i en fas då han äter frukost, lunch och sover på dagis, men sen hämtar vi honom tidigt. Om en liten stund ska jag åka och hämta upp båda barnen.

Igår skulle jag lämna båda. Fastän jag steg upp kvart över sex blev det superstressigt på slutet. Det stresspåslaget jag hade när jag stod och försökte öppna garagedörren för att få ut lastcykeln medan det regnade (fastän väderprognosen visat uppehåll) och barnen började knalla mot nån vattenpöl i sina sneakers och jag hade stressletat fram regnkläder och Charlie hade velat göra nån frisyr precis när vi måste ut genom dörren. Jag kände då att jag avskyr att lämna barnen. Ursäkta att jag använder ett sånt ord, men jag gör det, jag avskyr den horribla stressen då jag och barnen ska ut genom dörren på morgnarna.

Jag hade stigit upp 1 timme och 15 minuter före vi måste åka, ändå blev det stressigt. Det är frustrerande.

Sen tog jag ut all min frustration på pedalerna och vi kom fram fem i åtta och vi fick in Love på förskolan i tid. Vi fick ett bra hejdå. Såklart vände allting då och jag skrattade och kände mig lätt när jag och Charlie knallade till hennes skola.

Kommentarer