Den inre resan.

När jag kollar i mobilen ser jag att jag tagit ganska ”dåliga” bilder under Stockholmsbesöket. Inga foton alls av det som var viktigast, som när jag träffade min fina kusin och hennes familj. Snarare bilder av någon slags inre resa (som i och för sig också är ”intressant”).

Jag hade inte direkt ONT OM SNACKS på hotellrummet.

Jag tyckte det var passande att de hade oerhört snygga koppar på seriekursen.

Tog en bild för att minnas att ett jättestort färgglatt barn finns nära tunnelbanan i Skanstull (alltså väggmålningen).

Jag åkte hiss med ett ägg.

Tänka sig: jag gillade faktiskt att resa lite. Jag gillade tunnelbanan. Parentes: Varför är det så vanligt att nördar (dit räknar jag mig själv) gillar tåg? Jag gillar leksakståg, riktiga tåg och tunnelbanetåg. Visst är det en grej? Jag kände mig tidvis lekfull under den här resan. Det var härligt.

Det här med att så mycket har gjorts smidigt med digitalisering (såsom biljettköp) gjorde saker och ting enklare.

Nu är jag på tåget hem. Jag ska berätta en grej från helgträffen: Vi gjorde en workshop som gick ut på att få en bild (som man inte såg) beskriven för sig av en kurskamrat. Sen fick man rita hur man trodde bilden såg ut.

Det här tecknade jag efter min kurskompis beskrivning:


Sen fick jag se bilden, som såg ut såhär:

Tänk hur ord kan beskriva och skapa bilder i våra huvuden!


Min arm med spårnummer, tågnummer, vagnnummer och platsnummer.

Kommentarer