En dag i september 2019.

Natten mot tisdag var minsta barnet rosslig och hade hosta. Vid fyra på morgonen kräktes han av hostan. Jag och Nicklas bytte lakan och nattkläder och N upptäckte att Love hade feber.

Nicklas kunde inte sova mer den natten, sen skulle han iväg med jobbet 7 på morgonen. Jag tog med Love i bilen och skjutsade Charlie till skolan, sen åkte jag och Love hem igen.

Love var glad och hade ganska bra aptit under dagen, men både han och jag sov även i cirka fem timmar. På kvällen hade Charlie scouterna. "Hade scouterna"? Hur säger man?

När Nicklas och Charlie kom hem från scouterna cyklade jag till affären. Jag hade känt mig splittrad och var orolig. Jag tänkte på det medan jag cyklade den korta turen i mörkret. Jag köpte yoghurt, havremjölk och välling.

Jag låg ganska länge bredvid Charlie och höll om henne när hon skulle sova. Sen fick hon gå och lägga sig i stora sängen bredvid Love. Att hon får lägga sig där inne har förändrat våra kvällar, de blir lugnare för alla och Charlie somnar ofta tidigare än hon brukar när hon ligger ensam. Fast det blir väldigt trångt i sängen.

Jag satte mig i soffan och tänkte att jag måste lägga mig nästan direkt, men istället pratade jag och N ganska länge. Det var bra. För min del innehåller livet just nu för mycket stress och jag går liksom igenom någon process... jag har nära till tårar och blir upprörd av att höra om olika katastrofer som berör föräldrar och barn. Stora katastrofer som alltid slutar i ett enskilt barn eller en enskild mamma. Och katastrofer i familjer, som aldrig är små. Det är som att jag börjar sörja, även fast det inte är min egen sorg, det är ju inte jag som har drabbats.

Det är skönt att det finns praktiska lösningar när man har för mycket att hålla i huvudet. Allting känns bättre efter pratet. Med det inre får det vara som det är. Det gör inget.

På kvällen hade Love svårt att sova. Han bökade och la sig på mig i olika ställningar, men kom inte till ro. Eftersom jag skulle upp och jobba la jag mig tillslut i Charlies säng. Där var det lugnt. När jag steg upp kvart i sju hade Love och Nicklas redan varit uppe i 45 minuter.

Kommentarer