Gretas tal till FN.


Jag oroade mig när Greta Thunberg seglade över Atlanten för att komma till New York. Greta som är 16 år, fortfarande ett barn, men som har startat en global folkrörelse för klimatet. På havet var hon inte bara utsatt för internets massrörelser utan det oändliga havets förutsättningar.

Greta kom fram tryggt och igår talade hon på FNs klimatkonferens i New York. Hennes budskap skar genom mentala skyddsnät. Publiken som består av världens beslutsfattare och makthavare applåderade när Greta skällde ut dem. Varför? Kanske väcker hennes ord en lättnad över att prata klarspråk, att komma ner till det som är sant i en fråga som är oerhört tung.

Jag kände mig lättad. Jag tyckte det var fruktansvärt skönt att de här orden får ljuda, höras. Greta berörde en fråga som också har äcklat mig: prat om att nästa generation är mänsklighetens hopp. Det stör mig oerhört när vuxna vältrar över ansvaret för miljöfrågan på sina barn. 

Idag har vi åtta och ett halvt år på oss att fortsätta släppa ut koldioxid som vi gör, sen måste utsläppen upphöra helt för att vi ska ha 67 procents chans att hejda uppvärmningen till 1,5 grader. Att säga att unga ger oss hopp utan att agera är att svika dem. 

Greta får många kommentarer om att hon förändrar världen, att hon kan klara det, till och med att hon är en frälsare. Det sista jag vill är att lämna över den här kampen till en ensam Greta Thunberg. Att hon ska känna att hon står ensam i detta. Nej, vi ska stå med henne, vi ska alla hjälpa till att dra lasset och vi ska skapa förändring tillsammans. Tillsammans.

Kommentarer