Malin gnäller.

Ska det vara så, att för att livet ska fungera så ska man inte kunna vara uppe på kvällen och träffa sin man någonting?
Jag bara undrar, alltså.

Våra kvällar, ja, vi har två mer eller mindre kvällspigga barn och när Charlie sover är klockan typ 22. Om jag då ska klara att ta mig upp 06.10, vilket jag behöver för att komma iväg i tid, så måste jag ju ha somnat klockan 22.10.

Det är nåt jag märker nu, att det som får stå tillbaka och som det inte finns plats för i livet är relationen. Känns väl sådär.

Kommentarer