Slukhål.

Jag är tillbaka i Norrbotten och läser nyheterna. Den här fick mig att tänka på vårt nutida sätt att vara och leva:

"Frisören Annica fick stänga sin salong då hela samhället försvinner."

Rubriken kan tolkas som att Annica har frisörsalong i en glesbygdsort som drabbats av avfolkning, men det är inte så, utan rubriken ska tolkas bokstavligt. Annica bor i Malmberget och "för att ge plats åt gruvan måste nästan hela orten rivas och flyttas".

När jag tänker på Malmberget och gropen, hålet mitt i orten som fortfarande växer och som tillåts dominera allt blir jag häpen, fast jag känner till det.

Som exempel är det så talande för vår kulturs förhållande till naturen, att härska över den och gröpa ur den. Sättet som resursutvinningen prioriteras över allt annat känns både vulgärt och desperat. Det är ju inte ur något perspektiv rimligt, ändå går det före allt annat att malmen ska sprängas fram.

Sånt här händer:
"På grund av gruvbrytningen har samhället Malmberget förvandlats till ett rasriskområde och de senaste åren har allt fler slukhål uppstått i marken.

– Folk utifrån kan inte föreställa sig vad vi går igenom – alla som bor här har någon gång haft mardrömmar om att ens hus ska tippa eller att marken försvinner under en."


Kommentarer